Jodå. Träningsvärken är här. Jag har änm så länge ont i bröst, axlar, biceps, rygg, mage och ben. Det är väl bara gäddhänget som inte fick nån ordentlig tortyr igår. Så länge det är jag som leder passet så lär jag aldrig pfå några tricepsmuskler. Eftersom tricepspress är en övning som folk verkar ha svårt att få kläm på från början så måste jag gå runt å justera så de gör rätt. När alla är på rätt spår så är det bara ett set kvar. Och på 12 repetitioner blir man ingen arnold...
Men det gick faktiskt riktigt bra igår. Jag trodde det skulle bli mycket tyngre och mycket jobbigare. Inte för att jag vräkte på med vikter men jag körde som vanligt på armar och axlar och det funkade utmärkt. Det var roligt.
Det är så himla kul att hoppa in lite extra då och då. När jag tycker att det är kul att instruera så märks det nog ganska väl och resten av kunderna verkar bli peppade. Och det är ju det som är poängen med att jag står där framme å tjoar. Sen är det nog en kontrast mot vad de är vana vid. När jag har tjuvkikat på de som kör pump nu så ser de ju inte alltför glada ut. Då blir jag ju vansinnigt anti. Ska de vara så svårt att se lite glad ut?
Hur som helst. Jag tror att det är nu det vänder. Med träningen altså. Att jag ska ta tag i mitt liv och försöka få in regelbunden träning... igen. Att det ska vara så svårt när jag gillar det så mycket? Märkligt.
Antar att vi ses på gymet nästa vecka. 3 gånger kanske?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar