Jag sitter och försöker göra en ritning för vår altan. Jag tycker alltid det känns bättre att ha en plan när man ska bygga nåt. Istället för att göra som pappa och bygga på känn. Det funkar ju bra för honom. Mindre bra för mig.
När det gäller den här altanen så ångrar jag ju starkt att jag inte ritade upp den ordentligt först så jag kunde tänka igenom hela bygget innan vi ens satte plintarna. För vår altan är ju hElt vansinnig.
Det började ju med att den blev sned. Det hade gått så jäkla bra att sätta stommen att vi började bli malliga hela högen. Tills vi upptäckte det ödesdigra. Den lutar. Som FAN! Det tog oss en halv dag att fixa till. Asjobbigt var det.
Dag två. Hmmm... Undrar om det går att öppna dörren nu när vi höjde altanen för att få ordning på att det lutade? Kunde man det? NEJ!
Nu när vi ska bygga taket så inser jag att jag (för tyvärr är det jag som har pekat och bestämt) har satt plintarna och öppningen för trappan lite för smalt. Det innebär att stolpen inte kan stå där jag vill att den ska stå.
Allt är ett jäkla bök! Jag är helt övertygad om att det kommer bli toppen när allt väl är på plats. Men just nu stör jag mig ganska mycket på min egen tröghet. Jag är ju för sjutton byggnadsingenjör och ritar hus hela dagarna. Ska jag inte lyckas få till en jäkla altan?
Jag återgår till min ritning så får vi väl se hur det slutar. I evig lycka är min förhoppning. Åtminstone ett altantak...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar