Det känns lite vemodigt. Inte alls som i våras när jag slutade. Men då var det ju jag som sa upp mig. Jag hade ju själv valt att pröva på nåt nytt. (som visserligen var skit men det visste jag ju inte då) Nu är jag uppsagd och ska gå hem på obestämd ledighet. Jag kommer sakna mitt jobb som jag tycker så mycket om. Och mina kollegor som jag tycker ännu mer om! Jag älskar att ha jossan ett ögonkast bort. Sandra ett litet mailklick när man inte orkar lyfta på rumpan. Och den andra Sandra och jag hänger kvar sist på kontoret för vi sover alltid för länge på morgonen. Och där visade det sig att vi hade andra helt oväntade gemensamma nämnare.
Men dem ska vi inte ta upp här. Men ändå härligt!! Mina fina fina kollegor. Hur ska jag klara mig utan er varje dag?
Jag får väl helt enkelt hälsa på titt som tätt. Och imorn ska jag bara njuta av mitt härliga sällskap. Och avsluta med en hejdundrande julbordslunch!
Puss på er mina fina!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar