Det är få saker som gör ont ända in i själen, som när mina vänner inte mår bra. När de står inför en situation som är så oerhört jobbig att man inte vet hur man ska klara det. Och ingen annan kan göra det åt en.
Så är det just nu. En av mina vänner som jag inte känt så länge men som har snott åt sig en stor bit av mitt hjärta. Det är märkligt hur fort man kan ta till sig nya människor ibland. Men det här är en fantastisk människa på alla vis och som jag ser upp till. Hon är smart, snygg, rolig och fin på alla vis. Hur som helst...
Hon har det väldigt tufft just nu. Och jag kan inte göra nåt för att hjälpa till. Inte mer än försöka stötta. Men ord känns ju rätt futtiga. Jag skulle vilja ge bort lite mod när hennes tar slut. Lite jävlaranamma när det känns lockande att dra ett täcke över huvudet. Ja ni fattar. Men det enda jag kan göra är att erbjuda en axel att gråta mot. Men fan vad torftigt det känns...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar