Beslutet att bli lycklig...

Minns ni att jag skrev om att jag tagit ett beslut? Ett beslut som skulle göra mig till en lyckligare människa. Så här är det... Jag har sagt upp mig.

I maj började jag på ett nytt jobb. Jag var skitglad över det här jobbet. Kände art det fanns stora möjligheter till utveckling och att det var ett "rätt steg i karriären". De första veckorna var tuffa. Som det alltid är på ett nytt jobb. Det är nya arbetsuppgifter, nya rutiner, nya kollegor... Det tar lite tid att hitta sin nya plats. Och det är okej.

Men ju närmre semestern vi kom, desto olyckligare blev jag. Det var så illa att jag hade en rejäl klump i magen när jag parkerade bilen på morgonen och en hel del tårar när jag kom hem. Jag trivdes inte alls. Varför är nåt som inte passar att tala om i det här forumet, och det spelar egentligen ingen roll. Poängen är att jag hade ett jobb som ansågs vara bra, gav bra betalt och som jag verkligen inte ville ha.

Under första veckan efter semestern ringde de från mitt gamla jobb på myresjöhus och gav mig ett erbjudande om att få komma tillbaka. Och jag har aldrig varit så lättad. Den känslan som spreds i min kropp när jag lagt på luren var fantastisk. Efter att ha haft panik över min situation under hela semestern så verkade det som
Om att det skulle lösa sig.

Så på fredagen sa jag upp mig. Och min chef gick med på en kompromiss om uppsägningstiden. Jag har redan tjuvstartat. Men på måndag är det på riktigt. Mitt gamla jobb, mitt gamla kontor, mina gamla anteckningar på anslagstavlan, mina gamla kollegor... Och det känns fantastiskt! Många tycker säkert att jag är fullkomligt dum i huvudet. Att jag "går bakåt" i utvecklingen. Men vet ni vad??

DET SKITER JAG FULLSTÄNDIGT I!!! jag är ingen karriärist. Jag vill, framför allt annat, trivas på jobbet. Jag vill vakna på morgonen och slippa känna ångesten börja krypa fram mer och mer för varje snooz. Jag vill komma hem från jobbet och känna att jag har uträttat nåt. Att just mitt jobb gör att en annan familjs drömmar är på väg att gå i uppfyllelse.

Och vet ni mer??? Av alla saker man gjort i livet, så är det det här jag är allra mest stolt över. Jag är stolt över mig själv för att jag vågat lyssna på mig själv och vad JAG vill. Att jag gjort ett val som är bäst för MIG och inte vad alla andra tycker att man borde göra. Nej att säga upp sig kan ha varit det bästa jag gjort hittills. Det är mitt bästa beslut om att bli en lyckligare människa.